Omvärldsanalysföretaget United Minds genomförde, på uppdrag av Timbro, en enkätundersökning mellan den 12-19 februari. Undersökningen besvarades av 1091 svenskar. (Resultatet från undersökningen publicerades i går och kan även läsas här.)
Siffrorna är intressanta. (Klicka på bild ovan för en förstoring.) De motsvarar i stor grad liknande siffror från 2004 samt resultat från europeiska mätningar. Stödet för demokraternas kandidater i Sverige är enormt. Så långt är statistiken lätt att uttyda.
Men därefter blir det minst sagt luddigt. United Minds lyckas inte bistå med mer av omvärldsanalys (skriven av Jonas Hellman och Sylvia Ziemski) än att påpeka att Obama personifierar den amerikanska drömmen, och att det råder en hatkärlek till USA bland många svenskar. Men dessa delar förklarar knappast utslaget bland svenskarnas stöd för Clinton och Obama. Siffrorna de presenterar har tvärtom ingenting att göra med denna "analys".
Timbros egen Billy McCormac gör sig dessutom skyldig till ett logiskt felslut i kategorin post hoc ergo propter hoc när han försöker förklara undersökningens utfall på sin blogg:
Mediernas fokus på dramatiken kring demokraternas presidentvalsrace gör att fler har bildat sig en uppfattning om Hillary Clinton respektive Barack Obama än de republikanska kandidaterna, säger Billy McCormac, Timbro.Problemet med denna förklaring är att den tar för givet vad som ska bevisas. Svenskar skulle alltså ha bildat sig en mer positiv uppfattning om Hillary Clinton och Barack Obama, eftersom medierna mer flitigt har rapporterat om demokraternas valkampanj. Men det är lika rimligt att anta att medierna från början har pejlat av en bias hos svenska väljare och därefter försökt anpassa sitt mediebudskap till rådande politiska tongångar i Sverige. United Minds undersökning säger en hel del om svenskarnas inställning till amerikanska kandidater, men absolut ingenting om vilken kausalitet som råder för medieagendan.
